Minns du din första bil?
Eller har du lyckats glömma den.

Minns du din första bil?
Eller har du lyckats glömma den.

Du stod där med tusenlapparna noga räknade och lagom fuktiga av din handsvett. Ja, alltså, några av dem hade du stoppat undan i bakfickan att ta till om säljaren inte gick med på ditt skambud, eller vad du trodde var ett skambud. I själva verket fick du bilen 1 500 kronor billigare än du tänkt dig samtidigt som köparen förmodligen sålde den för 3 000 mer än vad han väntat sig.

Men du strålade hela vägen hem och hela kvällen ända tills nästa morgon då bilen vägrade starta. Stendöd. Säljaren svarade inte på numret. Bogsering till verkstad där man sade att man skulle titta på den. I veckan därpå. Det var körigt på verkstaden nu, semestertider och gud vet vad.

Semester, just det. Du och kompisen skulle bila till Danmark.

Roskildefestivalen, yeah man, go, go ,go!

No man, no go.

Du lärde dig en sak. Det räcker inte med att en bil har en motor; den måste ha en startmotor också. Det hade inte din, eller, den satt där men den var uttjänt. Eller som verkstaden uttryckte saken: ”helt jävla körd.” Och säljaren svarade fortfarande inte.

Den nya startmotorn monterades två dagar efter att ni tagit tåget till Roskilde. Eftersom ni planerat att sova i bilen (att sätena gick att fälla nästan hela vägen var ett av skälen till att du fastnat för bilen), fick det istället bli farsans gamla tält med trasigt golv. Roskilde är vackert. Om det inte regnar. Men det gjorde det. Oavbrutet i fyra dagar. En halsinfektion senare hämtade du ut bilen från verkstaden. Ny startmotor. Den rullade kanonfint i nästan en hel vecka innan det började skrika om höger framhjul.

Hjullagret.

Det var lätt fixat, bara en tusenlapp till. Vad som visade sig svårare att reparera var kamaxeln som femtiotre mil senare kastade in handduken. Det gjorde du också men först ringde du säljaren en sista gång:

”Numret är stängt på abonnentens begäran. Hänvisning saknas”.

Skrotningspremien räckte till en utekväll med kompisarna och du svor på att aldrig köpa begagnad bil igen.

Tänk om du istället hade kunnat köpa en begagnad bil som var testad och provkörd av någon som till skillnad från dig fattade vad man ska titta på. Typ en professionell bilprovare. Att du dessutom hade fått 2 års garanti på kärran (två år när du var tjugotvå var en livstid), lägg till 2 månaders helförsäkring (hade räckt hela sommaren).

Tänk också om bilen först hade värderats av en professionell värderingsman så att du visste att du inte betalade ett överpris.

Men Garantibil fanns inte då och som den mogna människa du är idag, inser du värdet av att bli vän med det förflutna och garva åt missarna.